search error_outline

De äldsta fotografierna i samlingen

De äldsta fotografierna i museets samling är dagerrotypier från mitten av 1800-talet. Där finns runt ett 30-tal som har kommit till museet genom olika donationer eller som har köpts in via auktion. En del av porträtten är okända medan en del är signerade med namn på den avbildade eller ett släktband så som ”min fader”. Ofta är även titeln med på den avbildade vilket visar att det inte var vem som helst som hade råd att få sitt porträtt taget. Till en början var exponeringstiderna så långa att speciella nack- och huvudstöd användes för att de avporträtterade skulle kunna vara stilla. Porträtten är därför väldigt statiska och det är sällan man ser att någon ler. Dagerrotypierna är mycket känsliga och måste bevaras bakom en glasskiva i en förseglad ram eller ask för att silvret inte ska oxidera. På Helsingborgs museum förvaras alla porträtten i speciella syrefria askar i ett rum som håller en temperatur på endast 8 grader. Detta med en förhoppning om att ge dem evigt liv. Bland de äldre porträtten finns även andra liknande tekniker så som ambrotypier och ferrotypier.

Dagerrotyp (1839-ca1860)
Uppkallat efter den franske uppfinnaren Lois Jacues Mandé Daguerre som är en av männen som tog fram dagerrotypin 1839. Materialet är en försilvrad kopparplåt som gjordes ljuskänslig med hjälp av jodånga. Plåten placerades sen i en camera obscura (hålkamera) och exponerades. Efter exponeringen framkallades bilden i kvicksilverånga och en positiv bild trädde fram. Bilden blev unik och kunde inte kopieras.

Okänd fotograf
Daguerreotyp föreställande Laura och Ida Rosenberg 16 Juni 1855 i Köpenhamn
13,2x 11,3 cm

Fotograf: P. C. Nielsen Pilestraede Nr 106 Kjöbenhavn
Kolorerad daguerreotyp föreställande Fredrika Katerina Rosenberg f. Hörstedt från Helsingborg 1860
19,2×16,7 cm

Fotograf okänd
Daguerreotyp, 1860. Gruppfoto av damer
12,5×15 cm

Ambrotyp (1854-ca1865)
Ambrotyp är en process som är nära släkt med dagerrotypen. Namnet kommer av det grekiska ambrotos, vilket betyder odödlig. I England blev metoden känd som “collodion positiv”, och marknadsfördes som “daguerreotypes on glass”. Ambrotypen består alltså av ett glasnegativ. Glasnegativet målades med svart färg på baksidan och då trädde en positiv bild fram. Även svarta tyger eller ett svart papper användes som bakgrund. Ambrotyperna var mycket billigare och enklare att framställa än daguerreotyperna och mellan 1856 och 1857 överträffade de dagerrotypen i antal.

Okänd fotograf
Ambrotyp 1880-tal handkolorerad. Mansporträtt
9,2×7,8 cm

Ambrotyp 1880-tal handkolorerad
Sjökaptenen Liedkvist och Victor Månsson, London.
Fotograf okänd
12,5×10 cm

Ambrotyp 1860-tal
Kapten Frans Joseph Jepson ca 35 år. [på lapp i etuiet.]
Fotograf okänd
9,5×8 cm

Ferrotyp (1854-ca1930)
Processen är snarlik framställning av en ambrotyp, förutom att negativet består av en tunn järnplåt. En ferrotyp kunde monteras på samma sätt som en ambrotyp, i kassetter, eller med en passepartout av papper eller direkt stoppas in i album för visitkort. Ferrotypen fick ett stort uppsving under amerikanska inbördeskriget då soldaterna kunde köpa billiga bilder på sig själva och på sina nära och kära. Bilderna kunde sedan enkelt skickas med post.

Ferrotyp 1901
Bilden är ett souvenirfoto från Wiesbaden-Neroberg i Tyskland, som var en känd kurort. Mannen till höger är rentier Elis Wadstein.
Fotograf Krell, P. Chr.
12×10 cm

Anna Bank, museifotograf, Helsingborgs museum