Johan Carlssons dröm

Med andra möjligheter hade Johan Carlssons liv sannolikt sett annorlunda ut. Hans evighetsmaskiner och flygplansmodeller vittnar om begåvning, men i sin samtid beskrevs han som ett original.

Trots att han levde under små omständigheter och mötte många motgångar gav han inte upp sin dröm om att en gång få en av sina flygplansmodeller att flyga. Efter Johans död 1954 begav sig personal från Helsingborgs museum till Ausås och samlade in berättelser om denne fascinerande man.

Johan Carlsson föddes 1874 i Örkelljunga. Han var självlärd urmakare, ett yrke som gått i arv från fadern. Innan han blev urmakare tjänade han först som dräng på Svensgård i Ausås och enligt en dikt som skrevs om honom ”fick han släpa och slita som själv den onde”. Han hjälpte också till i trakten när telefonnätet byggdes. På den tiden fick abonnenterna själva bekosta ledningarna. Många tog då timmer ur sina stallar och längor – ett virke som ofta var i mycket dåligt skick. En gång när Johan klättrade i en stolpe knäcktes den och han föll till marken. Han bröt sitt ben och benet blev aldrig riktigt bra igen.

Omkring 1911-12 besökte Johan Ljungbyhed för att se en flyguppvisning. Han blev så inspirerad att han bestämde sig för att bygga en flygplansmodell. Johan Carlsson byggde många flygplansmodeller men saknande ekonomiska medel, vilket resulterade i att han aldrig fick se dem flyga. Det berättas att en gång när von Geijer från Wegeholm kom förbi hans hus, frågade Carlsson om han kunde få pengar till en motor – ”Det är bättre att lämna pengar till en likkista”, lär von Geijer ha svarat. En annan gång monterade han en propeller på en cykel som han hängt upp i ”dörrahålet” och där satt han och trampade: ”Ja, det blåste så att huan flög av mig”, mindes bröderna Ekdahl.

Timret till flygplanen köpte Johan Carlsson i Åstorp. Flygkroppen fogades samman med ståltrådar som han klädde med väv. När han inte kunde få tag på någon motor byggde han en ångmaskin som han hoppades kunna driva planet med.

Johan Carlsson beskrevs efter sin död som en originell och envis människa som levde under små och dåliga omständigheter. Det sades att han levde på skummjölk och margarin. Sina sista 25 år bodde han i ett litet hus i Spannarp.

Idag kan vi se att Johan Carlsson säkerligen var en mycket begåvad person. Han höll på med olika experiment och var mycket verksam inom skytterörelsen. Dessutom var han mycket musikalisk och spelade fiol.