search error_outline

Klaras konserveringsapparat

Att koka in frukt och grönsaker på burk är ett bortglömt men väldigt bra sätt att ta hand om en skörd. Klara Johansson visste hur man gjorde och fyllde sin källare på Flyborgsgatan 24 med allehanda läckerheter. År 2002 lämnade Karl Axel Johansson sin mors välanvända konserveringsapparat till museet.

I början av 1930-talet flyttade Klara Johansson (född 1904) till Stattena. Hon hade nyligen gift sig med muraren Emil Johansson, som tillsammans med sin bror, Paulus, hade köpt huset Flyborgsgatan 24.

I huset på Flyborgsgatan fanns fem lägenheter. Klara och Emils lägenhet låg på ovanvåningen och på samma våningsplan bodde också brodern Paulus. De flesta hyresgästerna bodde på första våningen. Det var små lägenheter och mycket barn i familjerna, men Karl Axel var sina föräldrars enda barn. Högst upp fanns en liten vindslägenhet som också hyrdes ut och Karl Axel mindes speciellt en ensamstående dam som bodde här med sin son. I det här lilla, lilla kyffet!

Till huset hörde en liten trädgård med ungefär 15 fruktträd. All frukt i trädgården togs till vara. I trädgården odlades även olika grönsaker. En bonde levererade hem potatis till hyresgästerna och den förvarades i stora tunnor i källaren.

När Klara konserverade satte hon konserveringsapparaten på två gaslågor på spisen och där stod den och balanserade. Det gällde att ha rätt värme och rätt förhållande. Burkarna fick inte vara det minsta lilla skavanker på. Då höll de inte.

”Jag vet hur ledsen hon var när det hade blivit riktig katastrof, för där var ju mycket jobb med att göra dom färdiga”, berättade Karl Axel. ”Först att fylla alla burkarna. Men för det mesta gick mycket bra. Det var när hon hade för gamla burkar och gummit runtom började bli torrt de kunde gå sönder.”

Konserveringsapparaten var av märket Rex så när Klara konserverade kallade hon det att Rexa. Allt som konserverades förvarades i matkällaren. Här fanns det massor med hyllor där burkarna stod uppställda.

”Det var riktigt högtidligt när vi tog fram en burk med konserverad frukt. Det var i första hand Victoriaplommon, eller Rein Cloud, och så var det Esperens Herre-päron. Vi åt den inlagda frukten som efterrätt med vispgrädde till. Det var något speciellt med det som kom från trädgården”, mindes Karl Axel.

När Klara flyttade ifrån Flyborgsgatan 1970 hade hon inte längre någon frukt att konservera.

”Och jag går inte och köper plommon!” sa hon. ”Men jag kan göra det”, sa jag. ”Nej! Nej! Nej”, det skulle det inte vara. Det skulle vara från trädgården.

Huset på Flyborgsgatan revs 1972.