Det berömda Helsingborgsteglet

Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm, Norrköpings rådhus och inte minst Terrasstrapprona vid Stortorget här i Helsingborg är några av de många framstående byggnadsverk där fasadtegel från Helsingborgs Ångtegelbruk AB, även känt som helsingborgstegel, använts. Under de 100 år verksamheten var igång kom bruket att få stor betydelse på lokal och nationell nivå.

Helsingborgstrakten med sin goda tillgång på lera har en rik historia av tegelbruk. Det mest berömda av dessa är Helsingborgs Ångtegelbruk AB. Grunden till företaget lades 1873 och konsul Nils Persson drev verksamheten framgångsrikt under många år. Här producerades murtegel, rör, klinkerplattor, taktegel och formtegel, men det är det handslagna fasadteglet som är mest välkänt. Teglet har en karaktäristiskt djup mörkröd färg, ofta med ett violett skimmer. Det kan även ha en chokladbrun nyans.

Från nationalromantik till modernism

Det stora genombrottet för helsingborgsteglet inträffade 1903 då Terrasstrapporna som förbinder Stortorget med Kärnan uppe på landborgen stod klara. Monumentet som uppförts av helsingborgstegel i medeltidsinspirerad stil fick stor uppmärksamhet. 1912 inträffade ett annat märkesår för tegelbruket. Då arrangerades nämligen de olympiska spelen i Stockholm och Helsingborgs Ångtegelbruk fick äran att leverera byggnadsmaterialet till den idag ikoniska olympiastadion. Det stora intresset för materialäkthet och hantverksmässighet präglade arkitekturen under nationalromantiken och helsingborgsteglets utseende passade perfekt till ändamålet.

Hos många svenska arkitekter blev helsingborgsteglet förstahandsvalet som fasadmaterial och fick därför stor spridning runt om i landet. Det användes bland annat till rådhusbyggena i Norrköping och Östersund, flera stora bank- och institutionsbyggnader och ett stort antal vattentorn. Materialet fick även stort genomslag i bostadsarkitekturen under 1920, -30 och -40-talen, främst i Skåne.

Teglet var även uppskattat bland modernismens arkitekter så som Jörgen Michelsen, Mogens Mogensen, Peter Celsing och Sigurd Lewerentz. Sankt Petri kyrka i Klippan ritad av Lewerentz 1962 tillhör de mest berömda svenska kyrkobyggnaderna, även internationellt.

Bland kända byggnader i Helsingborg kan nämnas Grand Hotel, Kärnans restaurering 1893, Ringstorps vattentorn, Berga kasern, Magnus Stenbocksskolan, Gamla Telegrafverket, Stadsbiblioteket och brandstationen på Gåsebäck.

Leran

Bolagets framgång vore ingenting utan råvaran – leran. Vid bränning av leran blev det färdiga teglet mycket motståndskraftigt mot tryck, slag och kemisk påverkan. Lerbrottet låg strax söder om staden och leran bröts med dynamit och handkraft. Leran slogs därefter i formar, torkades och brändes i väldiga ugnar. Det handslagna teglet blev en av brukets eftertraktade specialiteter.

Under perioden efter andra världskriget minskade efterfrågan som en följd av betongens allt större roll vid byggandet samt de höga produktionskostnaderna. 1974 var sagan definitivt över då verksamheten upphörde och kommunen köpt upp marken. Det enda återstående spåret av verksamheten idag är den stora gropen strax intill Fältarpsvägen i Närlunda som är en rest av det stora lertaget.

Persategel och Olsategel

Konsul Persson och konsul Olsson drev varsitt konkurrerande tegelbruk och i folkmun fick teglet från respektive bruk namnet Persategel respektive Olsategel. De skiljer sig åt på så vis att Persateglet är mörkrött i färgen medan Olsateglet är gult.

Myter

Stockholms stadshus påstås ibland, även i litteraturen, vara byggt av Helsingborgstegel. I detta finns tyvärr ingen sanning utan teglet levererades av ett tegelbruk i Mälardalen, Lina Tegelbruk.

En vanlig missuppfattning är att Helsingborgs rådhus är byggt i helsingborgstegel utvändigt och Olsategel invändigt. Faktum är att båda tegelbruken levererade sten till bygget, men fasadteglet kommer från Tyskland.