Cykeln – ett revolutionerande transportmedel

Under det tidiga 1890-talet, samtidigt som cykeln höll på att ta omvärlden med storm, fångade Nanny Palmkvist hela Sveriges uppmärksamhet när hon som första svenska kvinna åtog sig ett par mycket långa cykelresor. Hennes längsta cykelfärd genomförde hon 1891 när hon tog sig från Helsingborg till Oslo och Trondheim, och därifrån till Östersund och Stockholm och sedan tillbaka till Helsingborg igen. För Nanny, som under flera decennier var engagerad i rösträttsrörelsen, var det naturligt att anamma cykeln och dess medföljande frihetsideal.

Friheten är ett koncept som ofta har tillskrivits cykeln. Den som ägde en cykel var fri att resa vart hen ville och det kostade dessutom ingenting, bortsett från inköpspriset av cykeln. För alla som inte hade råd att åka med egen häst och vagn, eller med det växande antalet allmänna färdmedel, var det billigare med en cykel. Cykeln blev också en av de få accepterade sätten för kvinnor att träna fysiskt och så här uttalar sig Nanny Palmkvist om saken i tidskriften Idun under sitt pennamn Alf:

Nanny Palmkvist med sin cykel.
Nanny Palmkvist med sin cykel.

Cykeln kom även att ändra modet av kvinnokläder. För att lättare kunna använda cykeln bytte många kvinnor ut sina tunga klänningar till så kallade bloomers, som var ett slags luftiga byxor som bars under en kortare kjol som slutade vid knäna. När Nanny anlände till Göteborg rapporterade Dagens Nyheter att “Hennes kostym utgöres af en klädeskjortel med en sjömanströja af samma sorts tyg samt stöflar.” Att en kvinna åkte långa sträckor på cykel var en nyhet i sig men även hennes klädsel var så ovanlig att det blev värt att rapportera om det. Till en början var detta svårt för många att acceptera då de menade att det var opassande av moraliska skäl att en kvinna skulle klä sig på detta vis och ägna sig åt något så okvinnligt som cyklande. I samma artikel i Idun beskriver Nanny hur åskådare blev “skakade och kränkta” när de fick syn på henne komma ridandes på en cykel i Helsingborg och hon anmärker på att det var kvinnorna som var mest öppna med sitt missnöje. Fast hon säger också att ett år senare var det unga kvinnor från Helsingborg som var mest angelägna om att skaffa sig en cykel.