search error_outline

Allt du behöver veta om tak

Här får du reda på allt du behöver veta om tak. Allt ifrån generell information till mer ingående fakta om både takform och takvinklar. Om du söker information om takmaterial hittar du fyra matiga guider längst ner på sidan.

Ett taks form har genom alla tider varit en avvägning mellan konstruktion, täckningsmaterial och taklutning. Detta har påverkats av arkitektoniska stilideal och olika trender. Taktäckningsmaterialet och därmed takform och takkonstruktion styrdes i äldre tider av lokala naturförutsättningar. I Skåne finns det fina lerjordar som gjort att teglet varit mycket vanligt och det har därmed funnits många lokala tegelbruk.

Det är viktigt att med jämna mellanrum se över taket. En sprucken takpanna eller sönderrostad plåtfals kan leda till stora skador i byggnaden. Innan takets dåliga delar byts ut måste orsaken till skadan utredas. Vid fuktskada är det inte säkert att det kommer utifrån, det kan vara kondens som är orsaken.

Taken, med dess takavvattningssystem, behöver rensas vid minst ett tillfälle per år, gärna oftare. Större grenar och löv och barr bör sopas undan, finns det mycket mossa kan man försiktigt borsta bort med en mjuk borste. Tunnare lavar och mosslager kan man låta sitta kvar då dessa inte gör någon skada, det tillför snarare charm och ger härlig patina åt byggnaden.

Takets form

Takets form är en viktig del av arkitekturen och upplevelsen av en byggnad, den kan berätta mycket om i vilken tid huset är byggt. Det är också viktigt att fundera extra kring takutformningen när man vill anpassa nya hus eller tillbyggnader till äldre bebyggelse.

Sadeltak är den vanligaste takformen i Sverige genom tiderna. Två släta takfall möter varandra i en taknock. Sadeltakets vinkel beror på vilket taktäckningsmaterial huset hade när det uppfördes.

Brutet sadeltak eller Mansardtak (efter den franska 1600-tals arkitekten Francois Mansart) var vanligt under 1600- och 1700-talet på högreståndsbebyggelsen. Den stora höga vinden under taket inreddes ofta till en sk mansardvåning. Mansardtaket förekommer även med halvt- eller helt avvalmade gavelspetsar. Mansardtaken blev återigen vanliga under nationalromantiken, i början av 1900-talet.

Valmat tak är ett tak (oavsett grundform på taket) som på vardera kortsidan har brutna gavelspetsar, dessa tak slutar med ett triangulärt takfall (valmsida) i stället för att ha ett spetsigt gavelparti. Varianter av valmade tak är halv- och nockvalmtak, där valmningen endast är genomförd till en del.

Säteritak är som ett valmat tak som är brutet runt om av ett lågt vertikalt parti, ibland är detta parti försett med fönster. Det lodräta avbrottet bildar ett mellanparti mellan takets nederdel och dess topp. Det var en karakteristisk takform under den svenska stormaktstiden på slotts- och herrgårdsarkitektur och ett kännetecken för adelns säterier.

Tälttak eller pyramidtak är ett yttertak som vanligen består av fyra triangulära takfall som möts upptill i en spets. Formen var vanlig under 1600- och 1700-talet, speciellt på flyglar och magasin tillhörande större gods och herrgårdar och återkom under tidigt 1900-tal. Det blev också en vanlig takform på funkisvillor under 1930-talet.

Pulpettak är ett halvt sadeltak, med endast ett takfall och oftast med ganska flackt fall. Det har traditionellt använts på enklare uthusbyggnader men blev också vanlig på bostadshus under senare delen av 1900-talet.

Sargtak och plana tak blev vanliga under 1900-talets andra hälft, de plana taken kan vara helt plana eller bara ha en mycket svag lutning. Vattenavrinningen har ibland lösts med inbyggda rännor. Sargtaket är också mer eller mindre plant och det har en markerad sarg/kant runt om.

Takets vinkel

Ett tätt tak är något av det viktigaste för att en byggnad inte ska fara illa. För att vattnet skall rinna av läggs taket oftast lutande med ett eller flera takfall. Takets vinkel är också ett viktigt karaktärsdrag för ett hus, ändrar man takvinkeln så förändras husets uttryck. Lutningen hos takytan avgör vilka takmaterial som kan vara aktuella. Historiskt har taklutningen styrts av tillgången till naturmaterial och av byggnadstraditionen i trakten. Takvinkeln kan därmed berätta mycket om en byggnads ursprung.

I Skåne har branta tak varit vanligt förekommande, vilket hänger ihop med en stark tegeltradition och de historiskt vanliga stråtaken. Vass- och halmtak kräver en ordentlig lutning eftersom de är lätta men känsliga för genomvätning. Tegeltaken är mer anpassningsbara, men de tål inte för flack lutning. Riktigt flacka tak kan beläggas med papp eller plåt – beroende på läggteknik och materialkvalitet, det är viktigt att det inte finns skarvar som släpper igenom vatten som blivit stående. Emellanåt samsas flera material på ett och samma tak, brutna tak kan exempelvis ha tegel på det brantare nedre fallet och plåt på det övre flackare. Ett brant tak har bättre avrinning än ett flackt, men det är också svårare att underhålla generellt sett.

Mer information om olika typer av tak