search error_outline

Tegeltak och betongpannor

Nedan finner du all information som du behöver veta om tegeltak och betongplattor. Allt ifrån fakta om de olika takmaterialen till historia om dem och tips på underhållsrutiner.

Lertegel

Det röda lerteglet är kanske det takmaterial som allra mest förknippas med svensk byggnadstradition. I synnerhet på landsbygden så dominerade teglet fram till mitten av 1900-talet. När tegelbruken i slutet av 1800-talet började med maskinellt strängpressat taktegel slog det ut övriga taktäckningsmaterial, teglet var hållbart och relativt billigt. Tegel har lagts på alla sorters tak som haft tillräckligt brant lutning. Rött tegel, som är det vanligaste i Sverige, består av en lera som är rik på järnoxid. Gult tegel, som varit vanligt i Skåne innehåller stora mängder kalk.

Taktegel är ett av världens äldsta takmaterial, brända lerplattor användes av egyptierna redan för 3000 år sedan. Lertegel på tak har en lång tradition även i Sverige, det kom hit med klostrens byggmästare och introducerades på kloster och vissa kyrkor redan under medeltiden i form av fjäll- eller bäversvanstegel och munk- och nunnetegel.

Under 1600-talet introducerades vingteglet i form av ett enkupigt tegel som importerades från Holland. Det var en exklusiv vara som användes till slott och herresäten. Så småningom kom teglet att användas även på herrgårdar och byggnader i städerna. På landsbygden fick gårdarnas bostadshus tegeltak först under 1800-talet och snart blev det också vanligt på ekonomibyggnader. I och med att man övergick från handslaget till först formpressat och sedan strängpressat tegel kring mitten av 1800-talet, i kombination med att bränningsugnarna förbättrades, blev tillverkningen mycket effektivare och billigare. Det blev då också möjligt att tillverka komplicerade falsade pannor med hög måttnoggrannhet, som gav tätare tak. Lerteglet kom att dominera även på villor och flerbostadshus i städerna under första halvan av 1900-talet. På 1950-talet nådde taktegelproduktionen sin kulmen i Norden och därefter gick produktionen ned, nya material slog ut teglet. Under senare år har det åter blivit vanligare med lertegel igen.

Det finns och har funnits mängder av olika tegeltyper, varje bruk hade sina egna speciella tegelpannor. Under 1700-talet växte en rad svenska tegelbruk fram som producerade handslaget tegel, enkupiga pannor först och senare under 1800-talets slut blev tvåkupiga pannor vanligare. Vid 1800-talets slut fick den då vanliga vingformade tvåkupiga pannan konkurrens av en flackare tvåkupig variant och det flata falsteglet, i vissa trakter också den trekupiga pannan. Industrins utveckling i slutet av 1800-talet gav upphov till en mångfald av olika typer av formpressade tegel. Nocktegel började användas i slutet av 1800-talet, före det täcktes nockarna med plåt eller bräder.

Äldre tegelpannor är ofta upphängda på en bärläkt (ligger vågrätt) som spikats direkt på ett tätt underlagstak, tjärpapp eller ett äldre tak som exempelvis spåntak, senare tak har oftast både ströläkt (ligger lodrätt) och bärläkt som spikas på ströläkten. Det är en stor fördel att ha ströläkt för då kan barr och skräp som trillat mellan teglet passera mellan läkten och åka nerför taket och hamna i hängrännan.

Lertegel som takmaterial har flera fördelar. Äkta lertegel är ett rent naturmaterial med en mycket lång livslängd, 90 år säger handlarna men det finns taktegel som legat betydligt längre än så. Skoklosters slott har glaserat tegel från 1600-talet. Teglet är ett livfullt material som åldras vackert med tiden, det har förmågan att andas vilket gör att underliggande kondensfukt kan ventileras bort. Eftersom det är naturmaterial går kasserat tegel utmärkt att använda som t ex vägutfyllnad. Det tillverkades i början av 1900-talet en del tegel med ojämn kvalitet av oseriösa tillverkare, de använde undermålig lera eller misslyckades med sandinblandningen, men detta tegel borde vara bortvittrat vid det här laget.

Understruket tegeltak

I äldre tider lades teglet ofta på öppen läkt med undermurning, man fogströk teglet underifrån med kalkbruk. Det kan vara svårt att få ett sådant tak tätt. Det är förhållandevis ovanligt med understrukna tegeltak. Dessa tak saknar underlagspanel och är tätade med bruk underifrån.

Glaserat taktegel var vanligt under nationalromantiken, i början av 1900-talet, men förekom redan på 1600-talet. Det blev återigen populärt under andra halvan av 1950-talet, framförallt på villor från 1950-1970-tal. Glaserat tegel är ett mycket bra material men det kan vara svårt att hitta kompletteringspannor i samma nyans då de ofta är färgade mörka med pigment.

Betongpannor

Takpannor av betong dök upp redan kring sekelskiftet 1900, man hade under andra halvan av 1800-talet börjat använda betong i byggindustrin och man såg fördelar med att byta ut leran mot ett material som inte behövde brännas i ugnar. Man använde samma vingform som teglet hade och betongpannan pressades fram i metallformar.

Det finns betongpannor i alla kulörer och till lågt pris, de kan också vara något enklare att lägga eftersom man kan förskjuta skarvarna lite friare än när man lägger lertegeltak. Men, betongpannor har svårt att efterlikna teglets levande yta och vackra åldrande även om de tillverkats i tegelliknande kulör. Som nylagt ser man kanske inte så stor skillnad men betongpannan och tegelpannan åldras på helt olika sätt. Betongen blir porigt eftersom bindemedlet, cement, bryts ned av UV-strålningen och därmed ramlar sandkornen bort. Porigheten bidrar till att smuts samlas. På hus som ursprungligen haft betongpannor, det är ganska vanligt på hus byggda under 1960-1980-talen, så är det rimligt att man vid behov lägger om taket med nya betongpannor, däremot så bör man inte ersätta ett lertegeltak med betongpannor. Man ska utgå från husets ålder, karaktär och byggnadstradition när man väljer material.

Renovering och underhåll av tegeltak

Ett tegeltak som underhålls kan hålla mycket länge, men de flesta äldre tegeltak har lagts om flera gånger för även om teglet är bra kan man behöva åtgärda underlaget. Se över taket före vintern eller efter ett rejält oväder, rätta till sneda takpannor och ersätt spruckna med pannor i samma utförande. Ytliga frostskador behöver inte innebära att takpannan kasseras. Är man osäker på om takpannan duger kan man lägga den längst ner närmast takfoten, där kan den lätt bytas ut när den verkligen är uttjänt. Vittring uppstår ofta på undersidan av pannorna så lyft därför på några pannor för att kontrollera.

Även om själva teglet inte är skadat måste det ibland lyftas bort så att man kan göra om underarbetet med nya tätskikt och hel läkt och laga eventuella fuktskador på vinden. När man lagt tegel på gamla tak som haft annat täckningsmaterial så har man ofta lagt läkt och tegelpannor ovanpå tidigare taktäckning, så under tegeltaket kan det gamla torv-, spån- eller halmtaket finnas kvar. Låt detta ligga, det är intressant fakta om husets historia. Likaså om du själv ska täcka ett gammalt tak med tegel, låt gärna det äldre takmaterialet ligga kvar under.

Men vad gäller läkt på äldre hus kan det ibland vara så att det endast finns bärläkt, den vågräta läkten. Denna ligger an mot underlaget och släpper därmed inte igenom skräp som faller ner mellan tegelpannorna. Det kan vara en fördel att göra om läkten så att man får både ströläkt och bärläkt, då släpps skräp igenom och kan hamna i hängrännan. Detta medför förvisso att teglet hamnar en aning högre än det tidigare gjort, och kanske medför det också att man behöver höja vindskivorna. Vinsten med att skräp inte bli liggande på underlaget är så stor att det ändå kan vara en fördel att göra den förändringen, om det inte är så att huset har ett väldigt högt kulturhistoriskt värde eller om det är mycket gammalt – då bör det kanske få ha kvar den äldre byggnadstekniken. Som alltid vid renovering av gamla hus får en bedömning göras från fall till fall.

Lertegel i gott skick går utmärkt att återanvända, plocka ner teglet försiktigt, spara det som är helt och lägga tillbaka det. Ersätt dåliga tegelpannor med andra gamla pannor i samma storlek och form. Ha gärna ett lager liggandes. Vid omläggning av hela taket så återanvänd så mycket tegel som möjligt, och komplettera med andra gamla pannor eller nya i samma utförande som befintligt. Välj att samla det gamla teglet på hela ytor och lägga nytt av samma sort på de ytor som blir över. Äldre material skiljer sig i kulören och har som regel fått en fin patina, lägg gärna det gamla partiet väl synligt. Behöver takteglet bytas i sin helhet så välj en takpanna som är så lik den gamla som möjligt. Det finns relativt gott om rött lertegel i nyproduktion, det gula är dessvärre svårare att hitta i olika former och nyanser.