Benstampen, kvarnen och sågen

På väg till Lillarydsgården stöter du på tre äldre byggnader. De har alla spelat en viktig roll för människors försörjning på landsbygden.

Benstampen med vattenkvarn
Benmjöl som framställdes här användes som extra näring till åkrarna. Benstampen drevs med vattenkraft. Den här benstampen kommer från gården Smedjeryd i Riseberga socken, och i byggnaden fanns också en kvarn för malning av sä.d När byggnaden flyttades till Fredriksdal på 1930-talet hade den varit övergiven och förfallen länge.

Skvaltkvarnen
Det här är en kvarntyp som var vanlig i små vattendrag i södra Sverige. Skvaltkvarnar kallades också för skvattemöllor och kunde bara användas när det fanns tillräckligt med vatten för att driva hjulet, oftast under våren och hösten när vattenståndet var som högst. Skvaltkvarnar användes för husbehovsmalning, oftast bara av en enda gård. Ursprungligen stod den här skvaltkvarnen i byn Stora Pålstorp i Torups socken i mellersta Skåne. När Fredriksdal köpte kvarnen 1925 var den inte använts på mycket länge och var förfallen.

Timmersågen
I dag använder vi el för att driva våra verktyg. Den här enbladiga timmersågen var vattendriven, av en typ som har funnits sedan medeltiden. Den användes i en småskalig drift för det egna hushållets behov, på en gård i Hyllstofta nära Klippan öster om Helsingborg. Den flyttades till Fredriksdal 1936.