Nytt inköp: Pålsjö fajans

Helsingborgs museer har nyligen köpt in en alldeles särskild skål från Pålsjö fajansfabrik (1765-1774). Skålen är ett unikt fajansföremål i glaserat lergods. Den är nu ett av endast få bevarade föremål från verksamheten på Pålsjö gård.. Idag finns endast ett tjugotal hela föremål bevarade: nio av dessa finns nu i Helsingborgs museers samling, förutom ett stort antal skärvor samt rekonstruerade föremål som härrör från en utgrävning år 1911-12 vid Pålsjö fajansfabrik.

Tack vare ekonomiskt stöd från Helsingborgs museiförening har Helsingborgs museer nu lyckats köpa skålen som har tillhört samlaren och keramikexperten Joakim Bengtsson. Joakim har haft skålen i sitt hem ”Gamla kassan” i Landskrona där föremålen auktionerades ut. Den ropades in för 34 000 kronor plus avgifter.

Skålen, som är cirka 12 cm hög och 16,5 cm i diameter, är unik då den har en annorlunda brun glasyr, som skiljer sig mot övriga funna fajansföremål från Pålsjö gård.

Historien bakom den lilla skålen är följande:
År 1765 fick den unge juristen Michael Andreas Cöster egendomen Pålsjö gård i gåva av sin mor, Öllegård Maria Bromé. Hon hade i sin tur erhållit egendomen som testamentarisk gåva av makens kusin, Petter Pihl år 1759.

M.A. Cöster var fostrad i frihetstidens anda. Landets invånare uppmanades att ”bidra till landets förkovran, söka naturens dolda skatter och medverka till deras förädling.” Full av entusiasm tog M.A. Cöster stora lån och lät rusta upp gård och egendom. Han säger i en skrivelse att lyckan tillskyndat honom den skönaste i riket belägna fastighet. Han började också leta kolfyndigheter på ägorna och fann dem efter flera år. Över stenkolsflötsen fann man lerarter av hög kvalitet som vid provbränning i Köpenhamn visade sig lämpliga för fajanstillverkning. År 1765 anlades en liten fabrik på ägorna där det tillverkades fat, skålar, terriner, vaser med mera i framför allt ljusgult fajansgods, överdraget av en vit tennglasyr.
På ägorna fanns också ett slipstensbrott som gav avkastning bland annat genom export till Norge.

Många faktorer bidrog till att fabriken lades ner nio år senare. M.A. Cöster hade ansökt om lån och tillverkningsprivilegier för fajansfabriken, men ärendet drog ut på tiden. Cöster beviljades ett lån på 12 000 daler, men fick endast hälften. De resterande ville man avvakta med. Trots upprepade försök att få den resterande summan skulle det dröja och då var det försent. C.M. Cöster hade också belånat gården, lånat av kyrkan och av en dansk adelsman. Det var dessutom svårt att få avsättning för fajansgodset, då det importerade engelska flintgodset blev allt populärare.

År 1774 upphörde tillverkningen och Pålsjö såldes då M.A. Cöster blivit borgmästare i Växjö. Skulden till manufakturfonden tvingade Cöster att starta en ny porslinsfabrik i Växjö, men fabriken bar sig inte. Det lån han tog 1779 med möbler och husgeråd som pant kunde inte återbetalas så panten fick säljas. Samma år lades Växjöfabriken ner. År 1783 såldes fastigheten med alla inventarier, men en skuld på nära 2 000 riksdaler kvarstod och Carl Michael Cöster fick sitta i byhäktet. Efter tiden i byhäktet återinträdde Cöster sitt ämbete som borgmästare men avled ganska snart, 1786.

Fajans är poröst lergods överdraget med tennglasyr (Wikipedia).