Vad berättar skeletten?

Under våren 2021 har vi på Kulturmagasinet haft nöjet att ha Sandra Fritz, masterstudent i Historisk Osteologi vid Lunds Universitet, hos oss.  Till sin examensuppsats har hon undersökt  skelett från S:t Nicolai kyrkogård i Helsingborg.

S:t Nicolai kyrkogård tillhörde Nicolaikonventet som Dominikanorden grundade 1269 och som användes fram till 1556, då det revs till följd av den danska reformationen.
Konventet och dess kyrkogård har varit föremål för flera arkeologiska undersökningar. De senaste på 1950-talet leddes av före detta museichefen, då amanuensen Lars-Göran Kindström. Skelettmaterialet har sedan dess legat relativt orörda på olika museer runt om i Skåne, men fick för 17 år sedan komma tillbaka till Helsingborg och Kulturmagasinet.

Sandras huvudsyfte med undersökningen har varit att ta reda på hur Helsingborgs demografi såg under högmedeltiden. Till sin hjälp har hon använt en ny åldersbedömningsmetod, som heter TransitionsAnalys, för att ta reda på hur gamla människorna blev när de dog. I samband med undersökningen har hon även tittat på hur könsfördelning såg ut och hur den generella hälsan var.

Det finns sedan tidigare en uppsjö av metoder för att utreda åldern på en avliden individ, alla med varierande pålitlighet. Gemensamt för de allra flesta metoder är att de ofta är otillräckliga vid bedömning av åldrar över 50 år.

Hela materialet innefattade 375 begravda individer från hela kyrkogårdens verkningsperiod. Sandra har dock fokuserat på tidsperioden tidig- och högmedeltid och endast undersökt de 75 individer som med hjälp av armarnas positionering kunde dateras till perioden. Anledningen till att senare gravar exkluderades var att de sannolikt är påverkade av digerdödens framfart, något som säkert påverkat befolkningens demografi i stort. Genom att enbart analysera gravarna från de tidigare perioderna, kan man enklare få ett mått på hur gamla de medeltida Helsingborgare blev, hur könsfördelning såg ut och hur den generella hälsan var.

Resultaten visar att S:t Nicolai inte var någon vanlig sockenkyrka. Av alla undersökta var 71 procent män, 17 procent kvinnor och 11 % barn. Hos en individ kunde inte kön bestämmas. Barnen var alla mellan åldrarna 7-14 år, något som är högst avvikande då medeltida kyrkogårdar i regel innehåller en hög andel spädbarn och små barn som inte överlevt den infektionskänsliga första perioden i livet.

Åldersbedömningen visade att medellivslängden var 49,2 år, barnen inkluderat. Männen hade i regel längre medellivslängd än kvinnorna, med 54,6 år kontra 50,3 år. Flera av individerna hade också höga åldrar, några var över 70 år och en bedömdes till 82.2 år. Den nya åldersbedömningsmetoden som användes visade även lovande resultat då den kunde hjälpa till att bedöma åldrar över 80 år hos de undersökta skeletten. Jämförelser med andra, traditionella åldersbedömningsmetoder visade också att träffsäkerheten var större hos den nya metoden.

Osteologen Caroline Arcini har tidigare skrivit om S:t Nicolaikonventet, i den senaste boken i serien Kring Kärnan nummer 41 som utgavs i fjol. Hon skriver att platser på kyrkogården var till salu, till skillnad från de andra sockenkyrkogårdarna som fanns på landborgen vid samma tid.
Detta innebar att de mer välbärgade och högre ansedda personerna som dog under medeltiden troligtvis är begravda på S:t Nicolai kyrkogård. Under undersökningens gång identifierades ett flertal skador på framförallt de manliga skeletten som tydde på vapenvåld med både vassa och trubbiga föremål. Samtliga skador var dessutom läkta. Man kan därför anta att vissa av dessa kan ha varit soldater med högt anseende och goda förutsättningar för att omfattande skador ska ha läkt.

Att kyrkogården kan ha varit sista viloplats åt aristokratin kan även förklara den skeva könsfördelningen, där kvinnor är mindre representerade tack vare religiösa och sociala normer under denna tid. Barnen på kyrkogården kan antingen ha tillhört högre samhällsskikt eller ha varit föräldralösa eller övergivna barn som Dominikanerbröderna tagit in för att vårda och utbilda. Barnen fick ofta bo på konventet och hjälpa till med sysslor i gengäld.

Sandra har skrivit färdigt sitt examensarbete men tror att det kommer följa ytterligare publikationer om de högmedeltida helsingborgarna från S:t Nicolai kyrkogård. Hon har faktiskt redan börjat fila på manus för detta. Undersökningarna av skeletten påvisade mycket spännande avslöjanden om individernas sjukdomar och hälsa som inte var relevant i denna undersökning, men som definitivt kommer vara mål för vidare studier.

Inom ämnet historisk osteologi studerar man delar av eller hela skelett inklusive tänder från både människa och djur, funna i samband med arkeologiska undersökningar.

Se även info om Nikolaikonventet i Stadslexikonet (öppnas i nytt fönster)